Sömntips

Jag tror att jag kanske nästan är trött. Det är första gången på runt två veckor i så fall. Det är alldeles fantastiskt att orka vara vaken 20h/dygn eller mer, men också ganska dumt i längden.
 
Jag tror jag gjort allt jag vet som är bra för att kunna sova bättre; sprungit på kvällen (fast inte sent), rensat allt stök i sovrummet, hängt upp mörkläggningsgardiner, läst Bibeln, gjort det så kallt det går (måttligt lätt i juni), inte druckit kaffe efter kl 14, tagit 15mg imovane, inte tittat på tv innan sänggående, lyssnat på avslappningsmusik och följt en webbaserad kroppskännedom/avslappningskurs. 
 
Inget funkar.
 
Jag har till och med en opalite i sovrummet som jag fått av mina grannar.
 
Den ska tydligen vara bra för sömnsvårigheter och balansera humöret (särskilt bra för bipolära personer enligt en hel healingsajter). Fick gröna aventuriner av dem också som hjälper mot emotionell upprördhet. Jag tror inte ett dugg på de där stenarnas resonans, men de är onekligen fina och dessutom väldigt omtänksamt av grannarna så de får vara framme ändå. Men de måste ha haft en pendel eller nåt till hjälp för att välja, jag sa bara att jag hade svårt att sova. 
#1 - - Sömnstörd:

Det finns eg bara ett enda knep - sömnhygien.

Jag fick diagnosen DSPS för 5-6 år sedan, pga ren utmattning eftersom jag levde som du. Var vaken på natten och jobbade på mitt kontorstidsjobb på dagen. Det höll i någon månad sen kraschade jag totalt.

Läkaren frågade mig om jag inte fattat att det inte är normalt. Problemet är att det ÄR normalt i min familj och släkt...
Efter sömnutredning och diagnos fick jag Melatonin. Dyrt men väl värt pengarna. Jag undviker sömnmedicin eftersom jag är övertygad om att det på sikt bara ger mig mer problem.

Idag lever jag med 99% fasta rutiner. Vakna/lägga sig vid exakt samma tid, varje dag året runt. Julafton, Nyår, kräftskiva, måndag - det spelar ingen roll. Rutiner jag har är - kvällsro - hälsokost-te som luktar gödsel, man vänjer sig. Aldrig stiga upp om jag vaknar , ha så få lampor tända som möjligt efter skymningen, undvika blått ljus. Ligga ner fastän man är pigg - kroppen vilar inbillar jag mig. Det är en hel jävla vetenskap.

Grejen är att hitta de rutiner som funkar för dig och att de följs till 100%. För den där 1% som jag slarvar med kan stjälpa alltihop och jag har åter 27 timmar om dygnet, och somnar inte före 4. Och för mig kan det räcka med att slarva en enda jävla gång. Som idag. Men nu har jag semester och måste få unna mig en synd om året.

Jag anser att man ska ta sömnmedicin när det behövs men jag vet också efter att ha följt med olika sömndiskussionsgrupper att man ofta tar till det som quick-fix eftersom man inte är beredd att verkligen jobba för sin sömnhygien. Har mest erfarenhet av de med DSPS och i allmänhet anser de att läkarna är idioter som säger åt dem att skaffa rutiner och följa dem...

Nu har ju du lite andra problem än mig men jag är övertygad om att ALLA får bättre sömn med rutiner. Det kan i alla fall inte bli sämre :P

Och NEJ det är varken lätt eller enkelt men för min del är valet lätt eftersom ett liv med kronisk sömnbrist är ett formidabel h*e...

En "rolig" betraktelse var att jag egenhändigt kunde konstatera att delar av hjärnan sover när man inte har sovit på evigheter. Kunde tex komma till jobbet utan att veta hur, mindes inte ens att jag klivit ur sängen. Och liknande saker.

Nu: sängen!
Lycka till med barn, jobb och hela livet!

/Sömnstörd

Svar: Tack för tips! Det här illustrerar dock mitt största problem rätt väl, jag är sk högpresterande (hatar den benämningen av folk, den är ytterst subjektiv och har en rätt ensidig version av vad prestation är) och med tanke på valet av studier och små barn har varenda läkare tänkt sig att jag har just en "studentrytm" när jag sover för lite och har tentaångest när jag är nedstämd. Eller att jag bara är allmänt stressad för att jag verkar ha rätt mycket att göra. Herregud, högpresterande människor har ju by default inte kroniska psykiska besvär!
Ca 48 veckor per år är jag en mönsterpatient för alla som sysslar med sömnhygien, resten av tiden är lite sisådär. Men jag lär ju verkligen aldrig ta dygnsjourer frivilligt. Av ren självbevarelsedrift :)
tvapolig.blogg.se

Till top