Gömmen
Mina föräldrar är på väg att hälsa på, vilket innebär att det är dags för något jag tycker är väldigt jobbigt. Pappa kommer om någon dag och därefter mamma. Sen kommer de lösa av varandra en tid, för att fira min examen och för att hjälpa till med barnen lite under sommaren så att de får ett längre sommarlov. Det är inte det som är jobbigt. Det jobbiga innebär att jag måste (eller vill/vågar inte annat/kan inte låta bli) rensa mitt medicinskåp på allt som inte är allergiläkemedel och alvedon. Lite åksjuketabletter kanske jag kan få ha också.
Mamma känner förvisso till att jag i perioder behövt sömntabletter, men flippar nog om hon ser "svår sömnstörning" och en dos som krävde ett (sic!) efter sig på förpackningen. Den är dock inget problem, jag är snarast så trött att jag går och lägger mig på morgonen efter att ha lämnat barnen till respektive barnomsorg och lätt skulle kunna sova tills det var dags att hämta dem. Så de lär inte behöva ligga tillgängligt. Värre då med lamotrigin som både måste vara lättillgängligt och osynligt.
Att de måste gömmas beror på att mina föräldrar förstås inte vet någonting, och heller inte ska få göra. I deras värld är jag en ytterst lyckad person med söta, vältaliga och snälla barn, en högstatusexamen (om en vecka i alla fall) och ett fritidsintresse jag åtminstone är tillräckligt framgångsrik i för att de ska kunna skryta om det. De vet inget om tidigare suicidförsök eller shoppingräder på Tradera (tur som sjutton att jag rent allmänt är insnöad på återanvändning och dessutom inte haft så mycket tid till att gå i fysiska butiker). Ett praktexemplar bland släktens svarta får helt enkelt.
Om 20 år kanske, eller 30. Men nu gäller det att klara sig några veckor, först måste jag dock få undan bergen av tvätt så man alls törs släppa in någon i huset utan att riskera få skämmas.