Batteriladdaren
Så sänkte den sig även över mig till slut, så som över flera av mina klasskamrater redan. Tomheten. Jag har knappt förstått vad klasskamraterna menat när de sagt att det känts tomt, själv har jag känt mig som en speedad duracellkanin nära att spricka av skräckblandad förtjusning.
Nu har tomheten dock smugit sig över mig också. Jag har alltid haft något huvudprojekt med ett tydligt mål pågående. En gång ville jag in i en styrelse, och när jag kommit in i den blev projektet att göra sig behörig till läkarprogrammet och komma in där, därefter att komma igenom den. Så vad ska jag göra nu? Skaffa AT-tjänst är inte ett lika tydligt projekt när man inte kan flytta.
Är det nu jag borde starta ett företag eller skriva en bok?