Planlös
Som så många andra vardagskvällar sitter jag och försöker matcha min skolas schema med barnomsorgens APT-dagar och annat som kräver lite trixande. Det brukar vara en hyfsat lätt match, oftast. I alla fall när vi har skolans schema. Vi har det inte.
Jag har ingen aning om vad jag ska göra nästa vecka och när. Kontrollfreaket i mig håller på att gå bananas! Inte blir det bättre av det eviga tjatet om att vi ska se läkarutbildningen som ett heltidsjobb heller, så många heltidsanställda är det inte som skulle acceptera att inte få sina scheman förrän någon enstaka dag i förväg (det finns rätt mycket mer saker som anställda har rätt till men som det muttras rätt mycket över om studenter vill göra det, typ följa barn till tandläkaren eller än värre, gå dit själv).
Får hoppas att det i alla fall inte är inlagt någon nattjour under nästa vecka eller veckan efter, då kommer jag förmodligen korsa den där ibland rätt tunna linjen mellan att vara rättfärdigt ifrågasättande och vara rättshaverist. Å andra sidan hade vi under en tidigare kurs en föreläsning där vi fick veta att bipolära nyblivna mammor skulle stanna på BB ett par dagar extra för att man skulle kunna kontrollera att de inte var utan sömn någon natt, för var de det skulle de ofrånkomligen bli knallmaniska (hur de tänkte sig att det skulle gå när de kommer hem vet jag inte, vem har träffat den småbarnsförälder som aldrig är vaken en natt eller två?). Jag kanske kan prata till mig ett undantag med hänvisning till att det är extreeeeemt viktigt att jag inte är vaken en enda natt, så att de inte behöver släpa mig till psykakuten på morgonen? Eller nej just det, åtminstone jag kan då inte trigga några hypomanier genom att planerat/förväntat/frivilligt låta bli att sova. Katten också, jag behövde ju en förevändning.