Tvåpolig

Det här har förvisso inget med läkarstudier att göra, men jag befinner mig ju trots allt inte konstant i en sjukhuskällare utan är ibland ovan jord och läser nyheter ibland. Och jag har ju varit, och ska förmodligen igen i framtiden vara, föräldraledig. Så det här engagerar.

För en familj där båda vårdnadshavarna har fasta jobb (eller den typen av utbildning där vi har konstant brist på arbetskraft) och en intjänad SGI finns inte många anledningar till att inte dela föräldraledigheten. Såvida de inte har väldigt stora skillnader i månadslön är det ekonomiskt bättre för familjen på både kort och lång sikt. De senaste årens forskning visar på bättre anknytning mellan barn och båda föräldrarna när de är hemma lika mycket, VAB fördelas mer jämnt hos de som delat föräldraledigheten. Med mera. Det mesta blir bättre av dela lika på både det som är roligt och inspirerande och det som är jobbigt och uttröttande.

Hos PK-vänstern (i brist på bättre partineutralt uttryck, kom gärna med förslag) finns många som tycker att det är en ovederlägglig självklarhet att föräldraförsäkringen alltid ska delas lika mellan vårdnadshavarna, oavsett andra aspekter i familjens liv. Oavsett om båda har rätt till mer än lägstaersättningen (180kr/dag) eller inte. Oavsett risken att de som inte har en intjänad SGI pga osäkra anställningsförhållanden (gissa könet på hen) på vara hemma utan någon ersättning alls tills barnet fyllt ett år. Oavsett vad som passar just den familjen.

Det finns en annan debatt om föräldraskap där det tvärtom är alldeles ohyggligt viktigt att låta familjerna välja själva, trots att det finns hur mycket forskning som helst som visar att det ena alternativet är lite bättre. Lite. Ingen forskning visar dock att det andra alternativet skulle vara dåligt för barnen eller på något sätt skada dem (precis som i frågan om vem som är hemma hur mycket under föräldraledigheten). Vad jag pratar om? Det minerade området amning och/eller flaskmatning.

Personligen struntar jag fullständigt i hur ditt barn får mat, så länge hen får mat. Jag struntar också i vem som är hemma med ditt spädbarn, så länge det är en vuxen barnet är trygg med och hen får vara hemma tills såväl barn som föräldrar är redo för en passande pedagogisk barnomsorg. Det är helt sjukt att det fortfarande förutsätts att det är kvinnan i ett heterosexuellt förhållande som både ska vara hemma först och längst, utan att paret ens satt sig ner och pratat om det men det gör det inte till ett samhällsfarligt fel varje gång det händer att ett par faktiskt delar så. Det borde vara obligatoriskt att prata om föräldraledigheten på MVC och det borde bra mycket krångligare än idag att flytta över sina föräldradagar till en annan vårdnadshavare (tänk ringa försäkringskassans kundtjänst och beställa fysisk blankett, det kommer ta en evighet och hel massa frustration) , men inte omöjligt.

Det har alltid funnits starka do's and don'ts när det gällt föräldraskap och hur man är en bra förälder. Om det är någon revolution vi verkligen behöver så är det bryta mönstret av att det alltid ska finnas ett rätt sätt (just nu möjligen ett fåtal olika, pga att det är så rätt att vara unik) att fostra/vägleda/coacha ett barn på. Eller vilket ord som nu är rätt.

Det finns ju miljoner (ännu mer, förmodligen) sätt att göra rätt på, att vara en bra förälder på. När man ska försöka snickra ihop ett rätt som passar för ens egen familj finns så många andra aspekter än forskning, samhällsattityder och vad grannen tycker är bäst som ska vägas in. Att leva familj är ibland krångligt nog som det är, utan fler rätt att rätta sig efter.

Nej, jag är inte moralkonservativ kristdemokrat utan snarare just PK-vänster/mitten.