Åtta dagar.
Alla räknar ner just nu. Till sommarlovet, till sista dagen på förskola, till första dagen som underläkare, till examen (eller till något helt annat, som ligger utanför min värld). Examenstagarna är bara förväntansfyllda med en liten portion panik och en stor portion av lättnad. De funderar över vad de ska ha på sig under examensmiddagen, vad de ska servera alla övermåttan stolta fastrar på mottagningen för familjen och ser till att dricka öl med alla vänner som till hösten kommer befinna sig i andra ändar av landet.
För de som ligger två terminer efter ser ut på ett lite annorlunda sätt. Vissa är så trötta att de går in i dörrar, personer som vanligtvis bara dricker kaffe ibland "för att det är gott" (vem tusan gör det, på riktigt?) springer till personalrummens automater med hiskeligt äckelkaffe som inte ens jag dricker stup i kvarten och andra (jag) konstaterar att det inte alls bara är rödbrända tyska turister som promenerar runt ute med udda strumpor i sportsandaler. Det kan bara betyda en sak.
Förutom att det är åtta dagar kvar till terminsslut är det också bara åtta korta ynkliga dagar kvar till terminens tenta.