Tvåpolig

Och på tal om skrämsel. Alldeles oavsett om man är en sån som behöver vara bäst för att tro på att man faktiskt är bra eller en av dem som är förträffligt nöjd med godkänt så finns en sak som alla läkarstudenter (de flesta studenter tror jag) är något så kopiöst nervösa för; stunden då tentaresultaten läggs ut. Antingen får du ditt självförtroende totalsågat eller så får du en hastigt stigande ångest inför nästa behörighetsnivå. Eller båda. 

 

Efter två veckors väntan och ett ändlöst uppdaterande av studentmailen, varje kvart när det varit som glesast den senaste veckan, så kom det. Och trots att ena halvan slog utbildningens tidigare rekord i usel grammatik, syftningsfel och allmän obegriplighet så var det godkänt.

 

Ingen stigande ångest, inget sågat självförtroende. Jag kan med gott samvete fortsätta ägna kvällarna åt en tv-serie med avloppsmonster (Supernatural, jag ska smyga mig in hos min lillkusin och skrämma livet ur honom som hämnd för tipset för den är på riktigt galet läskig). Det skulle jag i och för sig ha gjort ändå. Fast utan det goda samvetet.